Jag besöker regelbundet sidan ortodoksi.net som innehåller mycket läsvärda artiklar om den ortodoxa tron. Speciellt gärna läser jag tal som olika fäder har skrivit och som får mig att stanna och ta till mig tankar som jag kan reflektera över och förhoppningsvis också växa i. I början av veckan fångade ett tal mig på ett särskilt sätt. Jag hade planerat och oroat mig över alla dessa arbeten och pengarna och mitt trasiga tak. Livets besvärligheter hade hållit mig upptagen. Även om jag tappert hade försökt att mota bort det där ordet "varför" kunde jag inte mobilisera tillräckligt med motståndskraft. Då öppnar jag ortodoksi.net och ser rubriken: Det var från Mig. Talet är skriven av den Helige Serafim. Jag läser nyfiket: Du är värdefull i Mina ögon och Jag älskar dig: det är därför en speciell glädje för Mig att vägleda dig. Underbara ord som jag tacksamt tar emot. Fortsätter att läsa med stora förväntningar: Jag vill att du ska veta att din svaghet behöver Min styrka och att garantin för din trygghet är att du låter Mig skydda dig. Det är ett stort och värdefullt löfte. Det känns bra att veta att jag slipper vara stark, bära allting själv. Jag är skyddad. Jag vill att du ska veta att när du är i svårigheter, bland människor som inte förstår dig och som avvisar dig, Det var från Mig. Då stannar jag, verkligen tvärstannar. Det var ju lena och trösterika ord precis. Jag fick löfte om skydd. Bara en mening innan. Det här låter annorlunda. Blir lite orolig, men fortsätter att läsa. Jag är din Gud, omständigheterna i ditt liv är i Mina händer; du hamnade inte i din situation av en slump - det var precis det jag hade förberett för dig. Var det inte så att du bad Mig att lära dig ödmjukhet? Ja, jo, jag är ju så envis och hos mig väcker ordet negativa tankar, att böja sig. Nej, det är svagt. Jag har dock senare förstått att jag kanske ska ändra min inställning, men ... Och så - då fick du börja i den "skolan" där man lär just detta ämne. Din omgivning och de omkring dig gör det Jag vill att de ska göra. Hur menar du, jag blir andfådd och vågar knappt tänka för det där ordet varför börjar bli stort. Samtidigt blir mitt intresse för texten större. Har du ekonomiska svårigheter? Du ska veta att Det är från Mig. Ja men, alltid tänka och taket ska lagas och och, är det ändå inte så att det blir mycket på en och samma gång? Texten är inte klar ännu utan jag läser vidare: Svek din vän dig eller någon som du öppnade ditt hjärta för? Det var från Mig. Ja, men det gör ont när jag upptäcker sveket. Jag kan inte förstå att någon vill svika, såra. Det är svårt att ta till sig. Men i och för sig, det är ju bra att veta att det var från Dig. Det var ju det jag frågade häromdagen: är det Du som står bakom allting. Nu fick jag svaret. Jag känner mig förvirrad. Jag är dock spänd inför fortsättningen. Jag lät denna besvikelse drabba dig, så att du skulle lära dig att din bästa vän är din Herre. Jag vill att du kommer med allt du har till Mig och att du anförtror dig till Mig. Blev dina planer förstörda? Gav du upp och är trött? Det var från Mig. Du gjorde upp planer och du har dina mål: du gav dem till Mig för att jag skulle välsigna dem. Men jag vill att du lämnar allt detta till Mig, Jag vill leda dig i ditt liv för du är föräldralös, inte huvudpersonen. En oväntad olycka drabbade dig och ditt hjärta blev fyllt av ångest. Du ska veta att det är från Mig. Vad var jag läste nu? Inte huvudpersonen? Jag är så van vid ansvar, planera och det är så lätt att tänka att om jag inte har kontroll hur ska jag kunna då orientera mig i tillvaron? Men jag börjar ändra på fokus. Det där att jag inte är huvudperson. Just det. Guds vilja. Det är det jag ska ha i centrum. Jag fastnar också vid den där meningen om att det inte är jag som ska planera och sedan få välsignelse utan det handlar om att ge allt till Gud, allt. Han leder. Med hjälp av trötthet och ångest prövar jag hur stark din tro är på Mina löften. För jag vill att du känner mig djupare, fysiskt, så beklaga inte denna prövning som Jag sänt till dig.......Böj ditt huvud inför Min godhet ödmjukt och utan motstånd. Jag sitter en god stund och tar till mig denna text som berör mig så starkt. Jag läser den flera gånger. Varje gång drabbar den mig med oförminskad styrka. Jag blir väckt. Jag inser att det är en viktig text med viktigt budskap. Hur kunde denna text komma framför mig denna kväll? Ligger det ändå inte en motsättning i dessa ord älska, godhet, från Mig och svek, besvikelse? Jag tänker på alla som säger: om Gud finns, varför finns det så mycket ondska? Ibland kan jag förstå den frågan. Men jag minns också nunnan Kristodul som frågar: är du den som mitt i gödselhögen ser blomman eller den som mitt i den vackraste äng ser gödselhögen? När jag tänker så märker jag många saker som har hänt: nya vägar som har öppnats, vänliga människor som jag mött och jag kan undra om det egentligen har fattats mig något. Framför allt ser jag tiden sedan den hösten då vi började tala om Gud och tro, Elisabet och jag. Jag tänker på den stora gåvan som tro innebär. Jag tänker också på detta jag som är envis och som behöver tid på mig för att förstå saker. Tid för att det nya ska få fäste i mitt inre. Jag har så lätt att falla i tanken att be betyder att jag får det jag har tänkt mig. Och blir besviken när beställningarna uteblir, i alla fall på så sätt och i den ordning jag hade planerat. Eller när besvikelserna kommer. Det är inte alltid enkelt att ta till sig det som sker i livet som Guds kärlek eller godhet. Och ändå. Hur många år var jag inte på egna vägar utan att tänka på Gud. Han väntade tålmodigt och lät mig sedan gå i den skolan där jag lärde mig om ödmjukhet. Jag är tacksam. Idag är det Stora Fredagen för de ortodoxa i Finland. Elisabet har berättat om gudstjänsterna där och att hon ska åka till Vasa för att delta i liturgin som också sänds i TV under Påsknatten och som jag hoppas kunna följa via nätet. Så läser jag evangelierna och tänker på Kristus och det han har gjort för mig. Det var från Mig. Då förstår jag att jag är värdefull. Jag väntar på Påsken jag också. Högtidernas högtid.
Källa: Ortodoxi.net. Helige Serafim Viritsalainen. Valda delar. Min översättning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar