Följ mig!

Den här meningen tog jag med mig från liturgin i Lund för två veckor sedan. Liturgierna är viktiga för mig, jag ser fram emot varje gudstjänst. Jag vill inte missa ett enda tillfälle att delta i liturgin i Lund. Det märkliga för min del har dock varit att varje resa till Lund de lördagar vi har gudstjänst där har kommit med någon överraskning. Den här gången hade man ställt in det tåg jag brukar ta för att komma i tid. Jag blev ledsen och tänkte att jag inte vill komma för sent. Jag bestämde mig dock för att åka. Jag skulle ångra om jag inte deltog, bättre en del av liturgin än ingen alls. Så jag väntade på nästa tåg och jag kom fram. Jag var lycklig över att jag valde att åka. Jag fylldes av ro och vördnad och glädje. För mig är den ortodoxa liturgin starkt förknippad med tanken att tjäna Gud. Mycket bön. Deltagarna ber för andra, tackar och lovsjunger. Och från fader Tikhons tal tog jag till mig det Jesus säger: Följ mig! Den meningen fastnade i mig och följde med mig när jag lämnade kyrkan. Att tro är en möjlighet. Ändå är det inte bara en möjlighet utan bredvid som följeslagare till tron finns också en mängd tvivel. Viljan att följa är stark för mig, att förverkliga den tanken är svårare. Speciellt under de senaste månaderna när jag sökt nytt arbete när jag plötsligt blev arbetslös har jag ofta tänkt att det skulle i alla fall ibland vara en lättnad om jag bara kunde be det jag behöver, då skulle jag ha lättare att följa uppmaningen. Tro som beställningsbyrå, hur skulle en sådan tro vara? Inte svårt, men jag skulle behöva ta ansvar för mina beställningar. Det kanske ändå är bättre att det är som det är. Även om det svider när det inte blir som jag tänkt mig. Eller att jag får vänta. Fader Tikhon pratade ju även om att det kostar att följa Jesus. Innan vi lämnade kyrkan berättade han också att den här dagen skulle några systrar från Minsk sälja ikoner i Domkyrkan. Jag blev nyfiken och gick mot kyrkan funderande på denna mening "följ mig". Väl inne i Domkyrkan hittade jag inte nunnorna men väl en ikon med Guds Moder och Jesusbarnet. Jag blev överraskad över bilden i en luthersk kyrka, men stannade framför den och tänkte på denna kvinna som var beredd att ödmjukt ta emot sin uppgift. "Ske din vilja!" Jag undrar ofta över Guds Moders övertygelse. Hon valde att följa Guds vilja. Hon visste att det valet fick stora konsekvenser. Det skulle inte vara en lätt väg. Ändå valde Guds Moder att säga dessa ord. "Ske din vilja". Jag tänker ofta på det. Vid ingången hittade jag så systrarna från Minsk, två unga och mycket snälla kvinnor och deras bord.  På bordet hittade jag en reseikon, inte större än en tändsticksask. Jag öppnade den och till vänster såg jag Kristus och till höger Guds Moder med Jesusbarnet. Den lilla resikonen skulle följa med mig. Jag skulle äntligen ha en reseikon. Tanken gjorde mig upprymd. Jag betalade och talade en liten stund med de vänliga systrarna. Sedan stoppade jag  ikonen i min väska och lämnade Domkyrkan. Trots litenheten kände jag tydligt ikonen i väskan. Att en så liten sak kan vara så närvarande. Jag tänkte på uppgifterna en ikon har i våra liv: en av dem är att skydda. Nu skulle denna ikon följa med mig överallt i min väska för att skydda mig. Jag kände glädje över den vetskapen. Men den skulle också påminna mig om den väg jag vill välja. Så fick jag och började ett nytt arbete och på tåget dit sitter jag varje morgon med ikonen i handen och betraktar den. Under tystnad betraktar jag den. Jag tänker på det både Anthony Bloom och Wilfrid Stinissen skriver: du ska också vara tyst inför Gud. Då ger du Gud tillfälle att tala till dig. Så sitter jag alltså på tåget i ett Skåne som börjar vakna till våren med min ikon i handen. Igår visade jag denna lilla ikon för Marjatta som alltid sitter bredvid mig på ikonmålarkursen. Det var fredag och det betyder kursdag. Marjatta öppnade reseikonen och blev berörd och glad. Försiktigt lade hon den på bordet framför oss. Sedan presenterade hon ikonen för alla andra deltagare. Och vi målade våra ikoner framför Kristus och Guds Moder. Idag skulle jag måla bakgrunden till min ikon. Jag hade länge tänkt på vilken färg den skulle ha. Jag ville ha en viss gul nyans, glorian lite ljusare. Försiktigt började jag blanda färger och fick hjälp av läraren att hitta rätt. Jag målade och kände stort lugn. Jag pratade till ikonen som jag brukar när jag målar. Jag blev klar med bakgrunden. Plötsligt hörde jag lärarens röst: den blev fantastisk! Den är perfekt! Vilken harmoni! Jag lyfte blicken och blev förvånad. Tittade på Marjatta som sade: ja, Katja, den är fantastisk! Jag ser inte på ikoner som fantastiska eller vackra men jag studerade på bilden. Det finns en harmoni i den. Och det är lätt att se vem betraktar mig från ikonen. Jag blir glad när jag tittar på bilden och säger till den: så du har hjälpt mig. Jag är mycket lycklig när jag packar ihop målarverktygen. Jag tar min lilla ikon och stoppar den i fickan. Glädjen är närvarande ännu när jag är hemma. Min första ikon ligger och torkar i Malmö. Jag tänker på bönen prästmunken ber innan han börjar måla: "Upplys och ge vishet åt Din tjänares själ, hjärta och sinne och styr dessa händer till att på ett oklanderligt och framstående sätt avbilda Din gestalt, Din rena Moders och Dina helgons, till din ära". Jag var också en förvånad person denna kväll. En önskan som föddes för 39 år sedan hade blivit verklighet idag. Jag trodde inte att det var möjligt för mig att måla en ikon. En annan tanke dök också upp i mitt huvud denna kväll, Det var en sak som jag inte hade förmåga att tänka då för länge sedan: att jag en dag skulle måla en ikon till Guds ära. Jag visste inte om hur det är att känna vördnad för personerna på ikonerna. Ordet helighet saknades i mitt ordförråd trots att jag var troende på den tiden. En aktiv kristen i en luthersk församling i Finland. En ikon är helig. En dag skulle denna helighet ta en central plats i mitt liv då jag igen stapplande går på trons väg. Det kunde jag inte ana då.

Källor: Stinissen, Wilfrid. Vandring till sanningen
           Bloom, Anthony. Texter i urval
           Schöldstein, Christina. Guld och Azur