är pastor och aktiv i Pingstkyrkan, redaktör och ansvarig utgivare för Pilgrim, en tidskrift för andlig vägledning. Han är verksam på Nya Slottet i Bjärka-Säby utanför Linköping där han leder retreater och ekumeniska uppbyggelsemöten som samlar många människor från olika kyrkor och samfund. Peter Halldorf har skrivit många böcker om lärjungaskapet, det inre livet och den tidiga kyrkans historia.
Visst är det lustigt hur vi ibland väljer de böcker som vi behöver läsa just nu. Det är en enda röra detta mitt hem för närvarande. Det trasiga taket ska bli helt. Igår kom takläggarna och jag skulle flytta undan alla sakerna från badrummet och förrådet så att det blir lättare att arbeta där. Allting ligger mitt på golvet i vardagsrummet. Också taket i vardagsrummet väntar på att bli helt och jag har tänkt att jag ska samtidigt rensa bort de böcker som har blivit skadade. Jag satte igång att samla böcker i plastsäckar så det blir plats för takläggarna så småningom. Det är ju lite känsligt det här att göra sig av med böcker som jag har samlat på mig sedan jag fick mitt första egna hem. De berättar om mina studier, vilka böcker jag läst och när. Det är minnen. Dock nu också skador. Vissa är böcker som är lätta att göra sig av med, det är de som kom hem i brevlådan när jag hade glömt att avbeställa dem från någon bokklubb för länge sedan. Men det finns de som fastnar i handen innan jag lägger dem i den svarta påsen. Sedan finns det de som stannar här. Så jag går och väljer. Jag fick syn på Peter Halldorfs bok Helig rot. Den har två träd på omslaget och den är helt oskadd, ny som den är eftersom den har sluppit regnet som letade sig in genom det trasiga taket. Jag har läst många böcker av Halldorf. Han skriver mycket om helighet. Han är pingstvän men skriver mycket om den ortodoxa tron, citerar gärna olika fäder. Fast på den här boken står det Sielun juuri. Den är alltså den finska översättningen av Helig rot. Jag fick den av Elisabet i december och läste den direkt. Jag bestämde mig för att läsa om den. Så på kvällen när jag hade arbetat färdigt och kylan kändes ordentligt i hela mig satt jag i det enda varma rummet i huset och började på Halldorfs bok. Han beskrev sina resor och sin trädgård och hur han odlade sina växter, sin komposthög. Och han pratade om öken. Jag fastnade där. Varför pratar han så mycket om detta nu då? Jag läste dock vidare eftersom jag visste att Halldorf vill säga någonting. Hade ändå lite svårt att hitta till texten. På morgonen cyklade jag så till stan. Det var en solig morgon och jag förberedde mig för en lugn cykeltur. Jag hade inte lagt märke till att det fortfarande blåste efter nattens stormvindar. När jag kämpade på cykeln kom jag att tänka på det trädgårdspratet jag hade läst om i Halldorfs bok. Jag började se på min egen trädgård med andra ögon. Den har jag bara sett som besvär som tar mycket tid. Hur kommer det sig att jag inte kunnat se min trädgård som ett ställe där jag kan lära mig någonting, se naturen och dess växlingar på ett annat sätt? Att det tar tid, jag måste ha tålamod. Men tålamod har jag haft svårt att hitta. Jag fortsatte att läsa Sielun juuri idag när jag kommit hem från stan. Nu öppnade sig texten på ett helt annat sätt. Framför allt grep den ett hårt tag om mig. Han pratade om själens trädgård. Och om Guds vilja. Jag log för mig själv när Halldorf berättade om sin egen föreställning i ungdomen. Han hade tänkt sig att Guds vilja betydde alltid något annat än hans egen vilja. Det var lika bra att glömma alla egna drömmar. Den tanken har även jag haft. Dock hade Halldorf träffat pastorer som hade hjälpt honom att förstå att Guds vilja leder oss närmare vårt eget jag, inte bort från det. Därför känner vi igen Guds vilja i det som i vårt inre skänker oss frihet, äkthet och större glädje i livet. Halldorf skriver också om de Caussade, en själavårdare som levde på 1700 talet och sade att Gud kräver bara det som är lätt och enkelt. Halldorf skriver att Guds vilja är gömd i de till synes betydelselösa händelserna, i de gråa och ointressanta situationerna. Där finns en skatt! Det är en skatt som vi inte hittar, för vi tror, att vi alltid ska drabbas av någon stor och betydelsefull hemlighet för att kunna förstå Guds vilja. Så arbetade jag i röran en stund och diskade. Jag funderade över de gånger jag klagat över detta hus, alla dessa saker som måste ordnas och göras och lagas. Och naturligtvis över mina förluster som jag så ivrigt att burit med mig. Jag undrar hur många gånger jag egentligen har sagt ordet varför i mitt liv. Guds vilja i denna stund när jag diskar mitt i röran? Jag smakar på tanken. Jag tänker på de senaste veckorna då jag träffat många som sagt till mig att i detta att jag går och söker arbete och röran i huset finns en mening. Jag har nickat och hållit med. Hemma har jag känt att frågetecknet inne i mig knackat och blivit större. Måste nog läsa vidare i boken. Då hamnar Peter Halldorf i en kris. Ingenting händer vilket leder till en känsla av meningslöshet. Han åker till Egypten för att träffa Euagrios som bor i öknen där och får rådet att vänta. Vänta? Ja, det är dags att bli kallad. ??? " Ja, Gud kallar dig till djupare vatten." Så pratar Halldorf och Euagrios om det viktiga i att vänta. Jag känner igen mig i detta att ordet vänta bara skapar frågetecken. Halldorf pratar om sin fiende otålighet som har fått honom att jobba ännu hårdare, snabbare och effektivare. Ja, även det känner jag igen. Så kommer Halldorf till den insikten att Gud i sin nåd låter oss vänta så att vi får tid att göra om våra törstiga, sårade liv till rena och öppna kärl för skönhet som aldrig försvinner. Euagrios säger också till Peter Halldorf att när man blir trött på någonting betyder det att man blir kallad att söka efter en djupare mening i livet. Just här. För att hitta en rot som bär. Ja. så blev det att jag hittade en skatt i denna röra i mitt hem. Jag kan inte låta bli att än en gång känna förvåning och framför allt glädje över denna resa som jag har börjat. I kväll tänker jag åter igen att jag inte är på någon motorväg och kör i 180. Nej, snarare kryper jag på en stig. Men det är klart, hur skulle jag annars hitta alla dessa skatter som jag har att finna. Innan jag lägger ifrån mig boken och lägger den bland de böcker som stannar i mitt hus som småningom har ett nytt tak som inte släpper regndroppar på mina böcker tänker jag på en mening som tog hårt tag i mig när jag läste Halldorfs bok: Men Herren var med Josef. Halldorf pratade om Guds vilja och Josef som satt i fängelse, i en brunn och blev anklagad i Potifars hus. Men Josef höll genom alla åren fast vid Gud, tog emot allting som Guds gåva. Varje situation, såväl lycka som olycka ger oss möjlighet att träna kärlek och trofasthet. Den tanken ska jag fundera på.
Peter Halldorf: Sielun juuri .Kirjapaja. 2006
Källa: Wikipedia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar